Jag kom och tänka på mina känslor som jag hade för dig för mer än ett halvår sedan, ungefär för nio tio månader.
De har kommit tillbaka och jag bajsar på det.
Jag vill inte, för det känns som om att det inte är besvarat eller något sånt...
fan vad jag är velig...
Jag saknar dig, jag saknar den där dagen och den där dagen när jag låg i gräset vid fotbollsplanen och vi bara låg och pratade och bara velade men inget hände för det kunde jag inte göra emot honom, FAN också...
Jag kommer även ihåg den där gången i skolan för inte så längesedan när du tog ner mig i snön och efter när vi bara satt och pratade i korridoren...
Jag kommer ihåg alla samtal vi har haft på msn, hur mycket vi har velat och hur mycket jag har älskat att prata med dig.
Kommer även ihåg de första gångerna när vi pratade i telefon på Tuppens födelsedag och jag kollade i skolkatalogen efter vem du var, då tyckte jag inte att du var mycket för världen men nu i efterhand så har du växt i världen för mig och jag har fattat vilken person du verkligen är.
En helt underbar person...
Jag saknar att du inte går kvar här längre, att man inte kan springa till dig om man vill ha en kram av dig, jag saknar att du inte är kvar... Saknar dig <3
